Himlen har gråtit nästan hela dagen och råttorna är som alltid sockersöta i sin korgboll.
Jag har blivit hurtig och funnit kärleken i gymmandet, som kommer att hjälpa mig med att putta bort nedstämdheten lite extra sådär. Och det är ju höst nu, på riktigt. Trots att jag finner ro i att sitta inomhus och dricka te medans världen förändras till en lite dystrare men ändå vackrare plats, så ligger det som fastspikat att inte må så bra när solen börjar vinka farväl. Helst av allt skulle jag vilja fly till vita sandstränder och palmer, där jag kan stanna tills sverigevintern är över.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar