Svar på en fråga.

såg på din lookbook att du lyssnar på riot grrrl. Vilka band gillar du? :)
Anonym på Prick efter prick, streck efter streck.

Yay! Kul med frågor! Mer sådant tycker jag minsann.
Sen jag hittade genren (via min syster) när jag var tretton år och svår har X-ray spex, Soviettes, Le tigre, Rezillos och Bikini kill varit mina favoriter. Kathleen Hanna är flippin awesome!
Babes in Toyland är också grymma, trots att de inte sade sig tillhöra Riot grrrl-genren.

Begravningen.

Igår var det dagen då vi tog vårat sista farväl av Johan Trobäck. Ceremonin höll rum i Ljusets kapell och det namnet förklarar nästan hela begravningen. Det var så ljust trots att det var så mörkt. I taket fanns ett avlångt fönster så man kunde se himlen. När talet började gick vädret från solsken till grå himmel och ösregn, men som lägligt nog avtog när det blev tyst igen och man fick gå fram till kistan.
Winnerbäck spelade och det var perfekt.
Det var den absolut finaste begravningen jag har sett eller varit på, och platsen där han ska vila nu är så fruktansvärt vacker att man nästan blir lite avundsjuk.

Känslorna går upp och ner men just nu känns det helt okej. Surrealistiskt, men okej.

Så kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt

graderna sjunker så fort överallt och det hjärta som skulle

bli ditt på nåt vis det fryser nu sakta till is

Och den jävligaste stunden i livet var den när du gick

och allt var förlorat

O där satt jag med mina grön-bruna ögon och såg med blåögd blick

allt jag hade förstorat

Prick efter prick, streck efter streck.

Pysslar ihop en Koi på en skrapplatta. Det tar vad som känns som en dubbel evighet men det är väldigt lärorikt och kul. Blubb~

Jag hatar döden.

Varför jag inte ens har satt en fot här for so long beror helt enkelt på att jag sörjer.
Min före detta pojkvän Johan, tog sitt liv för lite mer än en vecka sedan. Det gör ont i mitt hjärta att tänka på det, och det går inte en sekund utan att jag gör det. Han finns där hela tiden, till och med i drömmarna, trots att han är borta.


Jana Eriksson

Vi hade slutat prata, efter ett väldigt jobbigt uppbrott. Jag skäms, och jag ångrar att jag sårade hans känslor så. Ung och dum som jag var. Är.
Jag saknade honom dock. Man glömmer inte en sån stor påverkan som han gjorde i mitt liv och man glömmer verkligen inte en sådan hjälte. Han hjälpte mig att börja om på ett nytt och friskare liv med starkare steg och mer leenden på läpparna. Jag kan inte påstå att jag mådde hundra på den tiden, men det var en början.
Ibland gick jag in på hans facebook och tittade på hans profil, trots att vi inte var vänner där längre. Jag ville bara se hur han mådde och vad han gjorde. Då jag trodde att han fortfarande hyste agg och var sur på mig tog jag inte upp kontakten igen utan satt i tystnad och var sur tillbaka.
Men trots det hade jag tankar och planer på att vi skulle börja prata och bli vänner igen.
Jag hoppades att han skulle finna det liv han alltid hade drömt om, jag höll tummarna.

Och så hände det här.
Det känns fortfarande helt overkligt, och jag hoppas fortfarande att det bara är ett stort skämt. Jag ser hans ansikte bland allt folk som går förbi på stan, och förväntar mig att han helt plötsligt ska stå där och bara vara Johan. Men nej.
Det kommer nog aldrig att sluta värka, och jag kommer alltid att vara sur på mig själv som inte tog upp kontakten igen. Men det går inte att förändra nu. Och då jag vet att detta var det du verkligen ville, vet jag att du mår bättre nu. Var du nu än är.

En grön Amelie och kaffekatten.

Detta är vad jag har åstadkommit denna vecka!

Kammat ur alla dreadsen och har numera en grön page med röda inslag, samt målat klart min kaffekatt som jag har hållit på av och till i säkert ett halvår nu.

Akryl på duk, med inslag av kaffe och lim.
Morrhåren är av ståltråd.

Fick även en rosa ros av älskling, som luktar himmelskt. ♥

En sån där waldorffitta

Länk till det kommenterade inlägget.