Jag andas in hösten.

Fåglarna flyr söderut medans jag är kvar i den snart kommande hösten omsvept i min långa halsduk stickad av trygghet. Ibland hänger jag hemma hos min syster, där lite konstiga vuxna som jag själv är varmt välkomna. Vi sitter i köket och skrattar i takt och dricker rosa champagne, det är som mitt andra hem.
Världen börjar sakta se bättre ut i mina ögon, sorgen börjar kliva åt sidan och bli mer diskret. Den finns fortfarande där, men jag kan äntligen tänka på annat.

Imorgon är det kulturnatten och jag ska dansa i mörkret. Samtidigt som jag lider av viss torgskräck trivs jag i stadens uteliv om kvällarna, jag gillar den levande atmosfären och lättjan. Det är väl visserligen en aningen mer folk ute på gatorna en kväll som denna så jag kanske sprängs av överbelastning, men det tycker jag ändå är en värdslig sak. Jag ska ha kul.
Utställningen blev framflyttad till nästa vecka någon gång.