Årets första teckning.

Ni finner mig här på golvets mitt

där jag vilar min kala och ängsliga kropp.

Mitt hjärta bubblar över av känslokaoset:

Oro, ångest, rastlösheten.

De försöker gång på gång att gräva sig ut ur min hud, lämna mig kvar tom och ensam.

Samtidigt gungar lugnet mig sakta som på en dansande flod en försommarkväll.

Men jag skiter i det här, och reser mig sakta upp mot lyckan.

Går iväg från oron, ångesten, rastlösheten och lämnar dem kvar där. Tomma och ensamma.

Utan ett hjärta att invadera.

För det är lika bra, att stega iväg.

Att lämna allt känslokaos och flyta iväg som på en dansande flod en försommarkväll.